Igår var en ganska jobbig dag för mig... Det började egentligen redan när jag vaknade på morgonen. Jag kände att jag hade lite ont i magen och kunde inte riktigt sträcka på mig och vara rak i ryggen. Sedan gick det över för stunden, men smärtan kom tillbaka ungefär tio minuter senare igen. Jag tänkte att det säkert skulle gå över om jag tog en alvedon, så jag tog en sådan och åkte sedan vidare till jobbet för att arbeta.
På jobbet mådde jag sämre och jag kunde knappt röra mig för att jag hade så ont. Burger King är inte precis det bästa jobbet när man mår dåligt heller då det är stress och rörelse hela tiden. Stod i kassan en stund, men klarade inte av det särskilt länge. Fick gå till min arbetsledare och berätta om min smärta, men jag fick svaret att jag skulle fortsätta arbeta och jag sattes på board istället. Smärtorna blev värre, jag kunde inte längre stå upp och jag brast ut i gråt för att smärtan kändes som knivhugg i magen.
När jag äntligen fick tillåtelse att åka hem från jobbet så gjorde jag det. Hemma låg jag ner i sängen en stund och hoppades på att smärtan i magen skulle försvinna, men det gjorde den inte. Mamma ringde 1177 och vi berättade allting. De sa åt mig att åka in till akuten direkt, men om det skulle bli värre skulle vi ringa så en ambulans fick komma. När jag skulle gå till bilen föll jag ihop pga smärtan i magen. Den gjorde nu så ont så att jag inte kunde andas och vi fick ringa efter en ambulans.
Efter att ha åkt ambulans in till akuten hade smärtan avtagit lite och jag kunde andas normalt igen. De tog blodprov på mig och efter det fick jag vänta länge innan jag kunde träffa en läkare. I SJU TIMMAR låg jag i en sjukhussäng och väntade på att träffa en läkare. Sju timmar! Det är ju inte klokt... När läkaren väl hade tid för mig så hade jag knappt ont längre över huvud taget, och han hade ingen förklaring till varför jag hade haft så ont som jag hade. Det han sa var "Du kan åka hem och om du får ont igen så kan du ta värktabletter".
Tack som fan sjukhuset, dig besöker jag helst aldrig igen!
1 kommentar(er)
